Topploppet

Igår kom min nummerlapp i brevlådan. Det börjar närma sig. På lördag springer jag Topploppet 5 km. Sen får jag äntligen lägga löparskorna på hyllan efter sommarens lopp.

Topploppet!

Ooops, blev visst ett lopp till denna säsong.

22 september springer jag Topploppet 5 km.

Springer med Linda och hennes lag. Blev värvad eftersom Linda läser min blogg, hihi 🙂 Blir jättekul att springa samt lära känna nya människor. Tack för värvningen 🙂

Mycket skönt att det inte blir milen, 5 km kräver inga större förberedelser. Har ett mål att slå min tid på Vårruset som var 27 minuter. Topploppet har färre deltagare så det vore helt klart ett misslyckande om jag inte slår den tiden. Minns att första kilometern tog 7 minuter på Vårruset. Nu på Tjejmilen låg jag på 5,30 per kilometer hela loppet igenom, det betyder att jag kan springa ännu snabbare per kilometer eftersom sträckan är hälften så lång. Jaaaa, ni fattar 🙂

Ska klocka 5 km till veckan och se vad jag hamnar på 🙂

Detta blir tipptopp 😉

Mycket vill ha mer?!

Oh no, googlade på löparlopp.

Den 22 september är det dags för Topploppet i Hagaparken. Tidningen Topphälsa som anordnar.

5 km eller 10 km kan man välja mellan. Män och kvinnor kan vara med.

Jag blir ju lite sugen, sista anmälningsdag om tre dagar.

Någon som vill hänga med om jag tar beslutet för ännu ett lopp innan skorna hamnar på hyllan på riktigt???

Min upplevelse Tjejmilen 2012!

Jag vaknade upp på lördagmorgonen och förbannade fredagskvällens träningspass. Träningsvärk i benen var ju det sista jag behövde inför loppet. Skakade dock av mig det rätt snabbt och bestämde mig för att ignorera det, svårt att göra något ogjort så att säga. Halsontet som också visade sig valde jag att ignorera, det skulle springas Tjejmil och det skulle göras med bravur hade jag tänkt. Mitt mål var att hamna under timme, det gick ju faktiskt vägen.

Vi kom fram till Gärdet ca. 13.30, en halvtimme innan vår start. Vi lämnade in våra överdragskläder, peppade lite och gick sedan mot uppvärmningen och startfållorna. Det var lervälling all over the place. Regnet duggade lite men inte alls så farligt mycket men allt regnande dagen och natten innan gjorde underlaget till minst sagt slirigt. Sarah Dawn Finer sjöng en sång ”Because Im a girl” och Sats höll i en gympauppvärmning, sen var det dags.

Starten gick och ormen av tjejer slingrade sig iväg. Det gick sakta till en början men sen kom jag loss lite och kunde springa i mitt eget tempo. Redan vid 3 km kände jag mig ganska slut, regnet ökade på och det gick tungt. Jag krigade på och försökte ta en kilometer i taget, jag ville ju verkligen klara mig under timmen. Efter 5 km gick det lite lättare. Jag sprang och väntade på backen som skulle dyka upp enligt banbeskrivningen, kring 7 km förstod jag att jag måste ha missat backen, alltså det var ingen brant backe att tala om. Jag förstod inte ens vart den varit….backar är min grej helt enkelt!

Jag hade håll där ett tag och tog några gående steg för att försöka räta ut kroppen lite men ville inte tappa för mycket tid så sprang vidare. När vi började komma in mot Djurgårdsbron och publiken blev tätater gick det riktigt lätt, jag kände att jag hade klarat det. Sista kilometern var dock galet jobbig, där kom en backe, ingen brant sådan men benen segade sig fram, kändes knappt som att jag tog mig framåt. Det var trångt att komma sig in mot målet och där tappades några värdefulla sekunder men jag sprang över mållinjen på 55 minuter och 5 sekunder. Helt dyngsur och helt slut men med ett leende på läpparna. Jag hade återigen överlevt ett milslopp. Mitt andra i mitt liv och mitt andra inom loppet av två veckor. Lite cool känsla.

Dock är jag inte jätteimponerad av Tjejmilen som lopp. Jag kan ju inte låta bli att jämföra upplevelsen med Midnattsloppet och då tycker jag Midnattsloppet slår Tjejmilen med hästlängder. Vädret gör ju förmodligen sitt. Så blöt och kall som jag var efter loppet har jag nog aldrig vart.

Jag är dock mycket glad att jag lyckades genomföra loppet och att jag klarade mig under mitt mål på en timme. 55,05 känns som en riktigt hyfsad tid för att vara jag.

Jag är mycket imponerad av alla som sprang i lördags, det är helt otroligt vad alla är duktiga på löpning, 32 000 tjejer som ska ha en stor eloge som kämpade i regn och rusk.

Vi får se om jag gör något nytt lopp nästa år, nu lägger jag löparskorna på hyllan och beger mig in i gymgrottan. (Så fort jag blivit frisk och kry vill säga.)

Taggade tjejer innan start!

 

Resultat Tjejmilen!

Här finns en länk till mitt resultat på Tjejmilen, skriv in Ida Mikaelsson om ni är nyfikna:

http://www.marathon.se/racetimer?v=%2Fsv%2Frace%2Fshow%2F959%3Flayout%3Dmarathon

Även ett litet filmklipp, det är jag som springer med en mörkblå tröja till höger i bild!

 

We did it!

Jag är för trött för att tänka hur man skriver meningar. Berättelsen kommer imorgon men vi överlevde iaf trots spöregnet. Tjejmilen 2012 var allt annat än en barnlek.

Mitt Midnattslopp 2012

Så var det gjort, mitt första milslopp, mitt första Midnattslopp och min tredje löpta mil någonsin. Vilken otrolig häftig känsla och vilket kanonlopp, helt magiskt.

Jag ska ta det från början…..

Vi kom dit lite drygt 30 minuter innan start. Jag sprang med gymmet Träningspuls där jag har tränat med Richard i vår. Adrenalinet pumpade redan innan start. Stämningen var grym och det var galet mycket folk som skulle springa. Fyrverkerier sköts med jämna mellanrum på himlen och allt kändes bara helt magiskt. Det var verkligen supermörkt ute så alla lampor och ljus längs vägen gjorde en otrolig effekt. Disco, körsång, orgelspel, samba var bara några av evenemangen längs banan.

22.30 var det vår tur. När vi hade vallats fram till starten (som får) var det dags för allsång från storbildsskärm. ”Just idag är jag stark” med Kenta. Haha skön inramning på det hela.

När starten gick tog jag det jättelugnt, ingen stress alls utan tänkte precis som jag läst i en tidning att slalom tar alldeles för mycket energi och jag får se det som en lugn start på loppet för att ha kvar ork sen hela vägen. Det var dock svårt att låta bli att inte springa slalom. Såhär i efterhand var det faktiskt 1 mils slalomlöpning. Haha det säger en hel del om mängden människor som sprang. 30 000 ungefär sägs det.

De första 4 km gick som en dans, jag var knappt trött kändes det som. Då kom vi till backen med stort B. Ungefär 1 km brant backe upp mot Sofiakyrkan. Den var seg men jag hade psyket med mig hela vägen och tänkte hela tiden, jag är grym på backe, det är i backen jag är bäst också sprang jag förbi många, många som valde att gå i backen. De hade blåa lampor i backen och sen sista biten var det enbart marschaller som lös upp vägen vi sprang på. Häftig del av banan och väldigt mycket folk som hejade på sista biten upp. Jag gick några steg innan jag kom upp eftersom jag märkte att de som gick bredvid gick i samma takt som jag sprang, haha det gick alltså inte snabbt där i slutet. Jag sparade lite energi och sen var det bara att rulla utför.

Längs hela banan var det folk, musik och fest. Jag hade min egen musik i öronen men slog av den då och då ifall det var något som hände längs vägen. Väldigt enkelt med iphone.

När jag kom fram till 7 km  var jag väldigt trött men tanken på att det bara var 3 km kvar gav mig ny energi. När det enbart var 2 km kvar ökade jag på stegen lite. Sista kilometern var det bara att kötta på. Under upploppet var jag så trött så jag trodde jag skulle kräkas. Det var flera som stod ock kräktes längs upploppet, jag var inte långt ifrån. Efter målgång började kallsvettas och trodde jag skulle svimma. En banan och ett vattenglas räddade mig och jag hade klarat det!

Mitt första Midnattslopp var över. Vad häftigt det var alltså. Kringelkrokar på söder. Backigt men efter en uppförsbacke kommer alltid en nerförsbacke så jag gillar backar även om det tar mycket energi. Efter loppet kunde jag inte gå normalt, mina vader var sjukligt stela och gjorde fruktansvärt ont. Jag tog mig hem, badade i liniment och stretchade.

Idag känns det såklart i vaderna men det är överkomligt och jag känner mig väldigt nöjd över att jag lyckades klara loppet så pass bra som jag gjorde.

Jag sprang in på 57,40 minuter. För mig är det en jättebra tid och jag kämpade allt jag kunde. Jag hade hoppats att komma i mål på under timmen och det lyckades jag med. Jätteroligt, nu vet jag ungefär hur snabbt jag kan springa på Tjejmilen för att orka runt. Det är nästa lopp som ska springas, redan om två veckor är det dags. Blir roligt 🙂

Det var min upplevelse av loppet, fråga gärna ifall det är något ni undrar. Jag tycker alla som har möjlighet ska prova springa MIdnattsloppet, tvivlar på att det finns ett lika häftigt lopp att springa.

Midnattsloppet

Blev erbjuden en plats att delta i Midnattsloppet den 18 augusti. Kunde inte tacka nej för det verkar vara en väldigt speciell upplevelse och en riktigt folkfest. Läs mer här: http://www.midnattsloppet.com/start/index.cfm?CFID=2947038&CFTOKEN=44750913

Panik på löparfronten nu för har inte sprungit på lääääänge! Jag vet ju vad jag ska göra på min semester iag, skönt att slippa fundera något mer på det 😉

Löparvåg?

Godmorgon!
Vill bara berätta om hur himla duktiga alla som sprang Vårruset är. Alla möjliga kvinnor fanns representerade, många från olika arbetsplatser, alla med samma mål att ta sig runt 5 km, alla gjorde det på sitt sätt och inget sätt är bättre än det andra. Det som fascinerar mig är hur otroligt duktiga många är på att springa, helt otroligt alltså! Det är väl den här löparvågen som funnits ett bra tag nu som bidragit. Det är ju verkligen en mycket tillgänglig träningsform, så roligt att så många har fastnat för just löpningen. Jag inspireras av alla som sprang och ska satsa mer på löpningen i sommar, det behöver jag för att fixa milen!

Vårruset 2012

Sådärja, då är Vårruset ett minne blott.
Det var en härlig stämning och ett fint väder som kvällen bjöd på.
Innan start var det gympauppvärmning med Friskis och Svettis sen drog det igång. Starten var extreeemt proppfull med folk. Snigelfart i ungefär 1 km, jätteirriterande! Sen lossnade det lite mer men hela loppet var som en slalombana för att komma sig fram. Men det var kul iaf, två olika liveband längs banan och en fin, mysig bana.
Jag sprang i mål på exakt 27 minuter…ingen rekordtid tyvärr men med tanke på snigelfarten i början så får det duga. Första km tog enligt Runkeeper nästan 7 minuter så då förstår ni farten på det hela. Resterande kilometer snittade jag 5 minuter, det är jag nöjd över!

Sammanfattningsvis var det en härlig kväll som avslutades med picknick i det gröna gräset!

Nu är siktet inställt på tjejmilen, hujedamej 🙂