Mitt Midnattslopp 2012

Så var det gjort, mitt första milslopp, mitt första Midnattslopp och min tredje löpta mil någonsin. Vilken otrolig häftig känsla och vilket kanonlopp, helt magiskt.

Jag ska ta det från början…..

Vi kom dit lite drygt 30 minuter innan start. Jag sprang med gymmet Träningspuls där jag har tränat med Richard i vår. Adrenalinet pumpade redan innan start. Stämningen var grym och det var galet mycket folk som skulle springa. Fyrverkerier sköts med jämna mellanrum på himlen och allt kändes bara helt magiskt. Det var verkligen supermörkt ute så alla lampor och ljus längs vägen gjorde en otrolig effekt. Disco, körsång, orgelspel, samba var bara några av evenemangen längs banan.

22.30 var det vår tur. När vi hade vallats fram till starten (som får) var det dags för allsång från storbildsskärm. ”Just idag är jag stark” med Kenta. Haha skön inramning på det hela.

När starten gick tog jag det jättelugnt, ingen stress alls utan tänkte precis som jag läst i en tidning att slalom tar alldeles för mycket energi och jag får se det som en lugn start på loppet för att ha kvar ork sen hela vägen. Det var dock svårt att låta bli att inte springa slalom. Såhär i efterhand var det faktiskt 1 mils slalomlöpning. Haha det säger en hel del om mängden människor som sprang. 30 000 ungefär sägs det.

De första 4 km gick som en dans, jag var knappt trött kändes det som. Då kom vi till backen med stort B. Ungefär 1 km brant backe upp mot Sofiakyrkan. Den var seg men jag hade psyket med mig hela vägen och tänkte hela tiden, jag är grym på backe, det är i backen jag är bäst också sprang jag förbi många, många som valde att gå i backen. De hade blåa lampor i backen och sen sista biten var det enbart marschaller som lös upp vägen vi sprang på. Häftig del av banan och väldigt mycket folk som hejade på sista biten upp. Jag gick några steg innan jag kom upp eftersom jag märkte att de som gick bredvid gick i samma takt som jag sprang, haha det gick alltså inte snabbt där i slutet. Jag sparade lite energi och sen var det bara att rulla utför.

Längs hela banan var det folk, musik och fest. Jag hade min egen musik i öronen men slog av den då och då ifall det var något som hände längs vägen. Väldigt enkelt med iphone.

När jag kom fram till 7 km  var jag väldigt trött men tanken på att det bara var 3 km kvar gav mig ny energi. När det enbart var 2 km kvar ökade jag på stegen lite. Sista kilometern var det bara att kötta på. Under upploppet var jag så trött så jag trodde jag skulle kräkas. Det var flera som stod ock kräktes längs upploppet, jag var inte långt ifrån. Efter målgång började kallsvettas och trodde jag skulle svimma. En banan och ett vattenglas räddade mig och jag hade klarat det!

Mitt första Midnattslopp var över. Vad häftigt det var alltså. Kringelkrokar på söder. Backigt men efter en uppförsbacke kommer alltid en nerförsbacke så jag gillar backar även om det tar mycket energi. Efter loppet kunde jag inte gå normalt, mina vader var sjukligt stela och gjorde fruktansvärt ont. Jag tog mig hem, badade i liniment och stretchade.

Idag känns det såklart i vaderna men det är överkomligt och jag känner mig väldigt nöjd över att jag lyckades klara loppet så pass bra som jag gjorde.

Jag sprang in på 57,40 minuter. För mig är det en jättebra tid och jag kämpade allt jag kunde. Jag hade hoppats att komma i mål på under timmen och det lyckades jag med. Jätteroligt, nu vet jag ungefär hur snabbt jag kan springa på Tjejmilen för att orka runt. Det är nästa lopp som ska springas, redan om två veckor är det dags. Blir roligt 🙂

Det var min upplevelse av loppet, fråga gärna ifall det är något ni undrar. Jag tycker alla som har möjlighet ska prova springa MIdnattsloppet, tvivlar på att det finns ett lika häftigt lopp att springa.